I den arla morgonstunden hördes intet, blott stadens brus i fjärran och en koltrast som envetet bevakade sitt revir i ett träd strax bredvid. Faktum är att det inte hände så förtvivlat mycket mer så vi hoppar raskt vidare några timmar framåt närmare bestämt lunchtid, då ett antal av TT:s medlemmar samlades vid C-huset i akt och mening att besöka SOF, StudentOrkesterFestival 2005. Det var tre bilar som fullastade rullade iväg. Men först ett ord om munhygienen. Då Patrik inte hunnit borsta tänderna voro munvatten på sin plats innan avfärd. Munvattnet hade omkring 50 volymprocent och smakade friskt av mint. De som faktiskt vågade dricka (i princip alla som inte skulle köra) kände sig nu vederkvickta till kropp och själ och färden började.

I hällande regn, i stekande hetta och förföljda av poliser, fördröjda av broöppningar och med livet som insats passerandes Aspa Pappersbruk (Den ende som inte riskerade livet var Patrik, täppt i näsan som han var så slapp han denna upplevelse) tog man sig fram genom Tiveden, under Göta Kanal och över Östgötaslätten. Så låg hon då där framför oss. Stångåstaden, Linkeboda, Lin Ko Ping. Första steget var att samla truppen vid Folkets park där allt skulle gå av stapeln. Det var lätt. Det andra var att hitta Stina. Det var inte fullt lika lätt. Stina hade jazzigt nog farit i förväg för fasligt förfärande förförande. Någon måste ju se till att samla SMASK-poäng. Om det lyckades vet vi inte men hon hade väldigt svårt att hitta strumpbyxor. Alltså fick TT anmäla sig utan Stina. Vi fick program och gråa band som vi absolut inte fick tappa. Tappade vi dem skulle världen gå under, Ny demokrati skulle ta över Sverige och apokalypsen skulle inledas. Plus att vi inte skulle kunna komma in på festivalområdet. Nå, efter att ha tagit in den information som behövdes och efter inköp av rökverk embarkerads bilarna för färd mot logi. Folkungaskolan. Denna visade sig vara en tämligen muggig högstadieskola med sprit- och rökförbud. Detta hindrade emellertid inte TT att smuggla med en dunk uppfriskande spolarvätska.

En närbelägen upplyft stenhäll visade sig utmärkt för Öldrickande men alltför snabbt återkallades man till verkligheten. Skulle man ha mat så var det till att bege sig. Maten avåts på Folkets park, i danssalongen vars tak pryddes av märkliga nonfigurativa mobiler. Så var festivalen inäten och TT delade upp sig och gick att beskåda området. Det spelades musik överallt, det dracks öl och cider och det umgicks med andra orkestrar så det stod det härliga till. SOF hade för året sagotema och barerna och scenerna hade namn som Vårskriket, Pomperipossa, Hoppetossan, och Lilla My för att nämna några av de 6 scenerna och lika många barerna. Störst var Hoppetossan, varmast var Pomperipossan, teaterscenen. Den var den enda som var helt inbyggd vilket hade sina fördelar framåt kvällen. Första uppträdet stod dock inte TT för själva, det var Utblås1 från Jönköping som föreslagit att man skulle slå sina notställ ihop. Naturligtvis ställde TT upp och en snabb konsert på 15 minuter blev debuten. I sanning ett ’intressant’ ögonblick. Ytterligare en gång under aftonen sammanstrålade TT och Utblås1 innan TT i egen prakt fick stå på scen kl 23.30. Det ogynnsamma vårvädret hade rejält kylt ner TT:s ben (med undantag för Stina som till sist hittat sina strumpbyxor och angjort resten av TT. Att hon dessutom medbringade en Trombonist gjorde ju bara saken bättre, and we all just love that big long slidin’ thing, don’t we?) och uppträdet blev också lite småkyligt. Nåja, till sist hade TT spelat upp värmen, särskilt Bara hon älskar mig framfördes i en unik version. Ehrm. Men men, saker hade gjort sitt och nattvilan kom snabbt denna natt.

Dagen efter bjöd på något mer sol än dagen innan. TT åt frukost och gav sig ut på stan för umgänge och kaffe. Linköping var på sitt soligaste humör. Det lyssnades på orkestrar som stod i allehanda gathörn, det köptes vuxenleksaker, det köptes ringar (Courage Mom!), det dracks kaffe och det var allmänt skoj och gamman. Vid ett avåts lunch och de som ville åsåg Kårtegen genom staden. De som inte ville gick hem och sov. Men är sådant beteende acceptabelt på en StudentOrkesterFestival? Icke. Sålunda drack vi öl istället. Med effekt att TT nästan kom försent till sitt nästa gig. Som enda orkester skulle TT spela på byggfest. 16.15 skulle första tonen ljuda. 16.05 kom lejonparten av TT in genom orkesterentrén. Snacka om att vara tajta. Men spelningen gick underbart bra, det blåstes bubblor, det blev ett uppskattat digeridoo-solo och vår väna fagottissa Beatrix vållade stor uppmärksamhet hos delar av den mer än tiohövdade publiken. Vi väntar ännu på Fagottsolot... Efter att närvarande journalister var klara med oss var det åter igen dags för mat och sådant skämtar man inte om. Efter maten var det dags för ännu ett samarbete med Utblås1. Denna gång dock medvärkade TT endast med Patrik som slagverkare. Övriga förberedde sig för den avslutande spelningen. Några av de vådligare (ty betänk att det fortfarande var djävligt kallt om benen) körde äkta skottestil under kiltarna och Stina och Anna i förda kinky-kiltar blev vår balett som inte kunde dansa. Huruvida deras onekligen pikanta appearance drog publik är osäkert men vi hade nog den största skara som lyssnat på oss hittills (och vi slog Utblås1! YES!)

Konserten var minnesvärd. Publiken skrek ("Vilka är ni?") Stina dansade (och stukade sig) Markus pratade fort (precis lagom för fort för att ljudteknikern inte skulle hinna höja micken) och bubblorna flög över golvet (såpbubblor, sex burkar för 85 spänn). Men det var en mycket stolt samling TT:are som nöjda med kvällen återgick till att dricka bira och, så lyckliga som bara de som inte har nåt kvar att göra kan vara, njöto de av kvällen. Det sjöngs Karaoke, det gicks till Gamla Linköping, det dracks än mer öl och det beskådades band. Man får väl säga att variationen var stor både på musikstilen och kvaliteten. Ett är sant, vår sista spelning var gudomlig!!

Om hemfärden skall inte mycket sägas, för det sades inte mycket på den. På söndageftermiddagen kom TT tillbaka till Skövde. Trötta, dästa men mycket mycket lyckliga.

• Citat: Det var ju inget. Det var bara ett jävla band. John (Om Geflabandet)
• Pryl: Ett raketluftgevär (Patriks)
• Öl: Anders flak som aldrig blev riktigt uppdrucket
• Låt: The Scotsman Song
• Klädsel: Kinkykilt